Ålderssynthet

Ålderssynthet, presbyopi, betecknar ögats svårigheter med närseendet på grund av med åldern minskad ackommodationsförmåga. Det kan avhjälpas med glasögon med positiva linser, så kallade läsglasögon, eller ögonlaserkirurgi. Ålderssynthet uppstår gradvis från omkring 40 års ålder, och vid 50 års ålder behöver de flesta hjälp av läsglasögon för att läsa.

Begreppet ålderssynthet är rent praktiskt, då man inte kan sätta någon gräns när ålderssyntheten börjar från biologisk synpunkt, eftersom linsförändringarna pågår hela livet. I praktiken börjar ålderssyntheten när besvären blir så stora att man behöver använda synhjälpmedel för att se på nära håll. Det översynta ögat är mer beroende av en extra närkorrektion än det närsynta, som ofta till att börja med klarar av att se på nära håll om de avlägsnar synhjälpmedlet för avståndsseende.

Ålderssynthet innebär att ögats lins inte längre är lika flexibel och därför har svårare att anpassa sig efter olika avstånd.

Hos barn kan ögat ställa in skärpan steglöst och blixtsnabbt från mycket långa avstånd till drygt en decimeter framför ögat. Detta är möjligt genom att ögonlinsen är elastisk och anpassar sin tjocklek så att skärpan blir rätt. I 60-årsåldern har linsen stelnat helt.

Ålderssynthet börjar märkas när vi är cirka 40–45 år och ökar med tiden. Du ser fortfarande bra på långt håll, men får allt svårare att se på nära håll. Texten blir suddig och bokstäverna flyter ihop. Ögonen känns ansträngda och du kan få huvudvärk.

Om du är lagom närsynt kan det i stället bli så att du börjar ta av dig glasögonen på nära håll eftersom närsyntheten kan kompensera för ålderssyntheten.